Startsidan   Menyn  Nytt på sidan   Erik   Eriks myssida   Eriks bussida   Dagen Erik lämnade oss    Begravningen   Minnessidan    Emmas sidor  Hej då   Minnen   Dödsdag   Födelsedag   Julen   Nyår   Om mig   Dikter   Gåvor   Tavlor   Vänskapstäcke   Banners   Länkar   Webbringar   Adopterat    Om grafiken på sidan  Gästboken   Maila oss

Eriks sista resa hem

Den 25 augusti var det minnesgudstjänst för Erik och hans pappa i Härnösand. Efter den gjorde Erik sin sista resa hem till oss. 

Vaknade tidigt  nervös orolig. Ja det går inte att beskriva hur det kändes. Jag trodde att jag skulle rasa ihop och gå i bitar. Jag visste ju inte hur Erik skulle se ut. Vilka skador han fått i krocken. Och hur vi skulle reagera. 

Hans från begravningsbyrån hade åkt före oss för att göra i ordning Erik. Vi hade valt hans favoritkläder militärgröna shorts och t-shirt. Han skulle ligga på sin favorit kudde, som han alltid sagt att han inte kunde sova utan, men hela tiden glömt hos mig.  Han hade en liten gose räv han hade köpt på Järvzoo och en silverask med blålera i som han själv format veckan innan han dog. Vi hade ju 20 mil att åka så vi åkte tidigt. Vi stannade efter vägen och åt men jag fick inte i mig mer än kaffe. 

När vi kom dit var det mycket folk från Bengts släkt som ville ta farväl av Erik. Vi hade Marianne med oss vår hemterapeut. De i min släkt som ville se Erik skulle göra det när han kommit hem till Söderhamn. Vi fick gå in i ett litet rum där stod Erik och Bengts kistor med ljus bredvid. Rummet var litet så alla fick inte plats att sitta. Jag satt med Eriks farfar på ena sidan och Emma på den andra. Marianne stod en bit i från oss. Det var otroligt skönt att ha henne med. Hon hade  lovat att ta hand om Emma om jag inte skulle orka. 

Prästen sa att vi samlats för att ta farväl av två barn och det var ju sant. Han berättade också att han varit i Eriks skola och haft en minnesgudstjänst och pratat med barnen vad han sa sen försvann i ett töcken. Vi sjöng Tryggare kan ingen vara än guds lilla barnaskara. När det blev dags att ta av locken på kistorna frågade prästen om någon ville gå ut. Emma och jag hade bestämt att vi ville vara själva med Erik och Bengt så vi gick ut och Marianne följde med oss. Jag kunde knappt stå på benen. 

När vi satt och väntade hörde vi hur dom grät i rummet intill. När de kom ut var det Emmas och min tur att gå in. Jag öppnade dörren och såg Erik och Bengt i varsin kista. De har berättat för mig att de hörde mig skrika och grina. Men de lät oss vara i fred det var ju vår önskan. Erik var så hel, jag trodde att han skulle vara mer skadad. Jag strök honom över handen. Han var så kall jag kramade, pussade och sa att jag älskade honom. Emma sa att hon inte ville röra  honom. Jag sa att det behövde hon inte. Jag hade talat med henne om att hon fick göra som hon ville. Att hon inte behövde se Erik och att hon kunde gå ut till Marianne när hon ville. Men till sist såg jag hennes hand sträcka sig mot lillebror hon snyftade till och sa han är så kall mamma. Jag hade försökt förklara för henne före att han skulle vara det men det var glömt nu. 

Vi tittade på Bengt Emmas älskade låtsaspappa som låg bredvid. Det var svårare för oss han var mer skadad och Emma ville inte röra Bengt. Men jag strök han över handen och sa hej då. Jag pussade Erik en sista gång och sen gick vi ut till de andra. Pratade lite med Eriks farfar gav honom tidningen med dödsannonsen vi hade inne. Sa att jag ringer och pratar om begravningen.  Farfar skulle komma på Eriks begravning. Men vi skulle inte gå på Bengts. Emma orkade inte och jag ville inte lämna henne. Bengt skulle begravas dan efter Erik. 

Sen ställde de in kistorna i bilarna. Och Eriks sista resa hem började. Den här resan som Erik gjort så många gånger. När han skulle åka till sin älskade pappa. Vi åkte raka vägen hem i en liten kortege Erik framför oss. Jag satt och tittade på hans kista hela vägen hem. Emma var så slut att hon sov en stund. När vi kom till Ulrika Eleonora kyrka hjälptes vi åt att bära in Erik i kapellet. Nu hade Erik gjort sin sista resa hem från pappa.